Tuesday, August 20, 2013

My first year in Prague

It was in May last year Team Nikolovski packed bits and pieces and moved from Sweden to Prague. New country, new city and a new context. Exciting new adventure awaiting us. I know from previous moves that the beginning can be an emotional roller-coaster ride before getting settled down and feeling home in the new environment. I see it as a few different phases that you need to go through. First everything is exciting new and fun. That phase normally follows by one or two dips where you feel confused and a little lost. Thereafter it gets better again and then the curves flattens out and you start to get the hang of what is up and what is down and how to find your way around and eventually feel like home. How long it takes depends on many different factors and I guess it is very individual. It went pretty fast for us to feel home in Prague. Firstly it helps to be aware that moving is no walk in the park, that you have to be active and also to help and support each other. That was team spirit is all about, isn't it. Also a great benefit is that Mr Nikolovski lived here before and knows his way around and the language. We had a a little dip when we were upset by the none existing customer-service, bad roads, the bureaucracy were we have to fill in a million different papers and documents and frustrated by the crazy Czech drivers. Now a year later we can't think of a better place where we would rather live at the moment. Prague has a magical touch which is pretty addictive. It has a great international network, wide range of activities, family friendly, beautiful and it doesn't hurt you to go out and eat and drink a beer or two whenever you feel like it. I have started to make an illustrations of my thoughts and what I have learned during my first year in Prague.

Det var i maj förra året som Team Nikolovski packade picket och packet och flyttade till Prag. Nya äventyr väntade. Nytt land, ny stad och nytt sammanhang. Jag har flyttat några gånger förut och vet att det kan vara en bergochdalbana av känslor och inte en dans på rosor i alla lägen. Jag ser det som olika faser man ska ta sig igenom innan man känner sig hemmastadd. Först är allt nytt, spännande och på topp. Därefter kommer en eller två små dippar. Sedan kommer man till stadiet där känslokurvan planas ut och man känner sig hemma. Detta tar såklart olika lång tid beroende på många olika trivselfaktorer. Det gick ganska fort att komma till rätta här i Prague. Dels hjälper det att vara medveten om att det går upp och ner och att stötta och hjälpa varandra. Att Mr Nikolovski har bott här tidigare och känner till staden och pratar språker har såklart också varit en stor fördel. Vi hade en liten dipp när vi var arga på dålig service, dåliga vägar, det byråkratiska systemet med hundramiljoner papper som ska fyllas i och det idiotiska trafikbeteendet. Nu ett år senare känner vi att det inte finns något bättre ställe där vi hellre skulle vilja bo just nu. Vitt och brett internationellt nätverk, stort utbud på aktiviteter, barnvänligt, fantatiskt vackert och det gör inte ont i plånboken att gå ut och äta och ta en eller två öl när helst vi vill. Prague har något magiskt över sig och staden får oss att må bra. Jag har börjat skissa ner mina tankar och lärdomar från vårt första år.






No comments:

Post a Comment