Det var ett tag sedan jag gjorde en Corona/karantän uppdatering härifrån Düsseldorf och jag vet inte om jag kan säga att det har hänt en del för samtidigt har det hänt väldigt lite. Det är denna vecka elva veckor sedan vi påbörjade karantänen pga av Covid-19 ett virus som vi har läst och hört om till förbannelse, som vi räds och försöker hålla oss långt borta ifrån och ett virus som vi ibland tvivlar på eftersom det är så nära fast så långt borta ( såklart oerhört tacksam för det) och som vi har tröttna på för länge sedan. För mig personligen har det gått upp och ner för det är minst sagt en utmaning att sitta i karantän med ovissheten om hur länge ska vi ha det såhär men det har samtidigt varit riktigt skönt. Det har varit skönt att ha tydliga restriktioner och begränsningar för att då behöver jag inte välja eller fundera så mycket på olika val eftersom det inte finns så mycket val, jag antar att dessa känslor bottnar i att det man vänjer sig vid restriktioner och gör det bästa av det men också en tid då vi har fått tagit en paus i att fundera på vad göra i det lilla och det stora. Det har inte gått att planera in att träffa kompisar eller andra organiserade aktiviteter och det är ju jättetråkigt såklart men jätteskönt också på nåt märkligt sätt.
Barnen har varit hemma från skolan och förskolan sedan 13 mars och vi har skapat vardag av att vara hemma tillsammans med allt vad det innebär. Det är klart att det i perioder har varit kämpigt att all day every day serva med måltider, mellis, hålla ordning och se till att allt skolarbete blir gjort. Det låter säkert helt olidligt i en tid där egentid anses nästan vara en mänsklig rättighet, en spirande jobbkarriär den största framgången och hemmafru ett skällsord. Men i dessa tider finns det inga alternativ inte här i Tyskland inte för oss som inte har samhällsviktigtarbeten. Att det är Loren som jobbar det har vi valt för att det gav oss möjligheten till ytterligare en expat erfarenhet. Det är ett privilegium att ha möjligheten att kunna vara hemma med fokus på barnen utan att stressa över ekonomi eller jobb som måste levereras nu samtidigt som allt hemma ska funka. Jag förstår att många kämpar och att det är mycket oro och stress kopplat till just jobb och ekonomi. Helt ärligt förstår inte hur folk får det att gå ihop - om båda föräldrarna jobbar heltid och samtidigt sköta hemskolning, matlagning och andra aktiviteter. För att inte tala om dom som jobbar inom yrkesgrupper som inte kan jobba just nu och de ekonomiska konsekvensen av det.
Jag har inga problem med att vara hemma och jag tycker att vi har haft det riktigt bra, barnen har kommit varandra mycket närmare och leker mycket tillsammans och vi har haft få måsten och kunnat njuta av enkla saker och mycket utflykter i naturen. Vi har några hållpunkter för dagen och skolarbetet har blivit viktigt och känts som att vi uträttar något - jag vet att det är Mila som är eleven men min tyska har fått en skjuts av att öva med henne och hennes matte och läsning på både tyska och svenska har utvecklats massor, jag är så imponerad. Filip har målat massor av akrylmålningar, pusslat, övat alfabet och kollat på Nicke nyfiken under hemskolningen och han njuter nog allra mest av att vi alla är hemma tillsammans och har utvecklats massor och har ju dessutom fyllt fem och det märks att han är en storkille nu iaf nästan jämnt.
Vädret har varit på vår sida och dom varma soliga dagarna har fått karantänen att vara som en liten semester med häng i trädgården och mycket utflykter med picknick. Jag hoppas och utgår ifrån att detta inte kommer att vara förevigt och att vi kan få se detta som en fin tid tillsammans.
Loren har den senaste månaden jobbat mest på kontoret för att det inte varit så mycket folk där och för att det passar honom bättre men han har också kunnat vara mer flexibel och tagit en del möten på länk hemma, toppen att kunna styra upp middagen och vara på möte samtidigt. Han har även haft förkortade arbetsdagar 6 timmar och det är verkligen lyx att ha så mycket tid tillsammans och att han inte rest på tre månader har bara varit positivt. Mer utflykter hela familjen tillsammans i vardagen, mer vardagstid, lunk och rutiner tillsammans och det hade ju kunnat vara katastrof om man inte trivs tillsammans men det har funkat fint och hoppas vi kan fortsätta ha den extra tiden och fokuset på här och nu.
Jag känner konstigt nog att jag har fått mer gjort under denna period än vad jag annars får när barnen är på skola och förskola. Den tiden jag får till att måla, sy, skriva och plugga har jag tagit till vara på mer effektivt tror jag. Jag har inte kunnat gå på tyskundervisningar men har haft tid att låta språket sjunka in lite och gjort övningar från boken och lästa med Mila. Jag har sytt ansiktsmasker inte bara till oss i familjen men även till andra familjer sedan maskplikt infördes här i Tyskland och det är härligt att få hjälpa till med att skapa nåt som andra har nytta av. Jag har läst mycket - so far har jag betat av tre romaner. Jag har skrivit mycket mer och ska i sommar plugga en distanskurs skrivkurs mot Linnéuniversitet som jag ser framemot. Trädgårdsarbetet är mindfulness och det är härligt att jobba handgripligen med saker och sedan kunna gå ut och plocka sallad till middagen.
