Thursday, June 18, 2020

KZ Außenlager in Düsseldorf

Das projekt "Erinnerungszeichen KZ-Außenlager" 

We have all heard of the concentrations camps Auschwitz and Dachau and the terrible crimes commited there. But did you know that during the Nazi Era around 730 so-called concentration camp subcamps were built. They were offshots from larger concentration camps such as Buchenwald and Sachsenhausen. Between 1942 and 1945 there were five such camps in Düsseldorf, which has long been forgotten. 

Das projekt "Erinnerungszeichen KZ-Außenlager"  - "The memorial concentration camp subcamp" 
The aim of this project is to remember and never forget what happened here in Düsseldorf not that long ago during the Nationalsozialismus. 
Here was the five subcamps in Düsseldorf
-Das Außenlager Stoffeln - with up to 600 prisioners were used to clear debris after air-strikes.
-In Kalkum it was also an external command at the Kalkum bomb clearance command. Their task was to recover bombblinders after air-raids. Unlike other concentration camp subcamps here in Düsseldorf, the prisoners where not accommodated here on site, but brought to the area of operation by truck from Kirchfeldstraße camp in Friedrichstadt. 
-Berta I and Berta II held a total of 1000 prisoners and they mainly worked at the Rheinmetall's secret armaments production. 
-There was also a subcamp at the school of Kirchfeldstraße a camp of the SS company Deutsche Erd- Und Steinwerke with around 200 priosoners. 

Around Dusseldorf where these camps where based statues has been put up so that we will have to remember 

Today I visited this one Berta I and Berta II in the the neighborhood of Derendorf 




Tuesday, June 16, 2020

Mr and Mrs Smartypants

From my sketchbook this spring in Corona times
Homeschooling for 10 weeks +
My first grader is listening carefully to us when we are trying to explain something
Then she turned to us and ironically says " Listen to you Mr and Mrs Smartypants!"



Saturday, June 6, 2020

Svenska nationaldagen

Det är svenska nationaldagen idag
Jag hade tänkt fira Sverige med min familj idag
Men det blir inget firande 
Nu känner jag mest skam över detta självgoda mörka land som självutnämnt tycker att dom är bäst i världen på allt från skolsystem, teknik, demokrati till hur man hanterar en pandemi
Och skulle man ens försöka antyda något annat än att Sverige i alla lägen är fenomenal så är man gnällig, korkad och så pratar vi inte mer om det
Om Sverige vore en Astrid Lindgren figur vore den Karlsson på taket
Oj nu satte ni i kaffet i halsen för att ifrågasätta Sveriges fullkomlighet är inget vi svenskar gör och inget en utlandssvensk heller bör göra
Men nej vi har inget att fira
Vi trodde att vi skulle kunna fira att alla i min lilla familj äntligen är svenska medborgare
Men nej
Vi väntar fortfarande på att slukhålet Migrationsverket ska ta något beslut om min man och barnens pappa har rätt att ha samma pass som resten av sin familj
Han har jobbat för ett svenskt företag i14 år, i år har vi varit gifta i 9 år, vi har två barn tillsammans som är svenskamedborgare, vi har bott i Sverige i mer än tre år, inkomst, betalar skatt mycket skatt dessutom, civilingenjör, ingen kriminellbakgrund och äger fastigheter i Sverige. Det låter som ett krångligt ärende ellerhur!?
Passet skickades in till en handläggare för två veckor sedan och sedan dess har vi inte hört något
Ingen deadline hur lång denna väntan på besked blir denna gång
Det är väl inget att brusa upp över kanske du tänker - det är bra att Migrationsverket gör sitt jobb noggrant och såklart ska dom först hantera alla flyktingar som Sverige tyckte att vi hade kapacitet att hjälpa de senaste åren
Trots att Migrationsverket uppenbarligen inte hinner med på långa vägar
Jovisst men
Som svenskmedborgare känner jag mig sviken och otrygg att vi har viktiga organisationer som inte gör sitt jobb inom en rimlig tidsram. Vad händer om jag dör ? Vad händer med min familj om jag dör? När deras pappa inte har svenskt pass? Vad händer i en pandemi när vi i samma familj har olika rättigheter?

Vi ansökte om medborgarskap oktober 2017 - det är 33 månader sedan - det är nästan tre år sedan
Har ni hört på maken att en organisation kan ha ett pågående ärende i 33 månader utan att ha gjort någonting, INGENTING NADA har dom gjort tills jag skrev en överklagan i mars i år till Kammarrätten och fick ett domslut på att vår väntetid på beslut är oskälig. Det krävdes alltså ett domslut nästan tre år senare så att det äntligen har hänt något - att Migrationsverket nu i maj gav oss tre veckor att skicka in passet fast nu vet vi ingenting igen och om vi kände oss otrygga innan så känns det ännu mer otryggt att Migrationsverket har passet utan deadline.
Tänk om någon annan typ av organisation hade låtit en kund vänta utan uppdatering eller kommunikation i 33 månader. Det går inte att ringa nån, få en deadline att förhålla sig till utan man ska snällt stå i en kö som man inte vet hur den fungerar. First come first serve är inte hur kö-systemet fungerar och inte heller att alla asylärenden ska gå först för vi har bekanta från samma företag och olika nationaliteter som skickat in sina ärenden efter oss och fått dom beviljade. Fuck knows är hur kö-systemet fungerar.
Det är ingen annat än mental stress denna väntan och om den inte snart är över vet jag inte vad vi gör

Har du någonsin i ditt liv varit tvungen att vänta på något i 33 månader?? 

"Jag är inte säker på om jag vill bli svenskmedborgare nu "
För hur ska man kunna lita på ett land som har statliga organisationer som inte bara fungerar dåligt utan inte fungerar alls. Och en organisationer där advokater och kunniga inom migrationsfrågor vittnar om att det råder mycket rasism inom Migrationsverket och hur ärenden prioriteras. Fast nej just det i Sverige har vi ingen korruption eller orättvisa. En organisation som är så viktig för Sverige, för oss svenskamedborgare, flyktingar och för arbetskraftinvandring. Tänk alla asylsökanden som får bidrag och boende betalat och som inte kan ge tillbaka nåt eftersom Migrationsverket släpar efter flera år. Våra skattepengar!

Finns det någon journalist eller nån som kan gräva i vad fan det är som händer innanför Migrationsverketsväggar och ge oss svenskamedborgare svar på hur en statlig organisation inte kan göra sitt jobb inom en skälig tid.

Så nej Sverige idag tänker vi inte fira dig !!
Eller förresten grattis till att ni har flest döda i Covid-19 per capita i Europa och samtidigt stora varsel och hög arbetslöshet och att inte munskydd behövs i Sverige - heja Sverige friskt humör skjortan hänger utanför!!





Friday, June 5, 2020

JK Rowling "The Ickabog"

There is some good things that has come out of this Corona lockdown and if I in this post would mention something I would say reading in general and JK Rowlings new book in particular.
The idea to the story  "The Ickabog" JK Rowling came up with many years ago but it never got published because she had focus on other book project at the time. When this Corona pandemi came and put scare in to the world and lock us at home across the globe she decided to rewrite bits and publish it for free. It is a story for children not a new Harry Potter with magic no it is an entirely different story. Over seven weeks one or a few chapters at the time will be published. In addition to the story JK Rowling is encouraging her readers to illustrate the story and gives suggestions what to illustrate. Also an official competition for the drawings which publishers will pick for the printed version.
I was very excited to start reading the story for the kids and together draw something from each chapter. Filip not so interested but Mila is in and we have so far read three chapters and made some illustrations to those chapters.

What is my relationship to JK Rowlings books about Harry Potter ? Well first I was goning to say I liked them when they came but I was not fanatic about the books. However having said that I do have all books in both Swedish and English and has read both versions so I mean I must have been pretty into the Potter world. I have also visited the café in Edinburgh "The Elephant house" were most of the first book of Harry Potter the philosopher's stone was written.
I have another fond memory and that is from the last book Harry Potter and the death hallows was published 21 July 2007 - I worked at a camp in US at the time and all the girls were crazy about Harry Potter and had preordered the book and they were so excited and we got a huge delivery of this thick book and the kids couldn't stop reading.

Here is the book if you feel like reading it - The Ickabog 



Here below are Mila's drawings from the first two chapters and my map of the Cornupia Kingdom





Thursday, May 28, 2020

Corona i Tyskland

I mitt förra blogginlägg blev fokuset på mina känslor om att ha varit i karantän i elva veckor. Jag vet inte om jag fick fram att det går upp och ner hur jag känner. Idag är en sån dag när jag känner att nej men va fan stop - nu återgår vi till det vanliga, men det går ju inte för restriktioner är restriktioner och jag som individ kan inte göra nåt. Respektera och gilla läget och vissa dagar är det svårare. Jag tror att dessa känslorna blev starkare för att jag skickade mail till klassföräldrarna om förbättringsförslag till hur skolan och läraren kan stötta våra första klassare framöver med deras utbildning. Måste erkänna att jag tillsammans med många andra är väldigt besviken på hur skolan har hanterat denna kris. Därför försöker vi sätta press så att det blir bättre om inte skolan kan komma igång 100 % efter sommarlovet måste dom ha ett bättre upplägg för hemskolningen.
Samtidigt berättar Loren om att känslan i Sverige är helt annan en den vi har här i Tyskland, han är där på ett ärende och samhället flyter på som vanligt med skolor öppna och annat vardagligt som håller öppet och inga ansiktsmasker. Svårt att tänka sig från vår perspektiv och vice versa.

Så jag tänkte i detta inlägg berätta om läget i Tyskland just nu och dom lättnader i restriktionerna som trätt i kraft iallafall dom jag har koll på och berörs av.



Social distansering
Huvudregeln är att ha minimum kontakt med andra människor än dom i samma hushåll som dig.
Restriktionen om Social distanseringen var tidigare att endast två personer fick träffas ute (med avstånd) eller en familj från samma hushåll fick vistas ute tillsammans. Från 6 maj ändrades restriktionen till att det är tillåtet att personer från två olika hushåll alltså två familjer får träffas och umgås utomhus. Inte tillåtet att ha middagar eller fester varken på publika platser eller privat tillställning hemma.

Restauranger och Beer-gartenFick öppna upp igen 11 maj både inne och ute servering men med stora avstånd och nya hygienregler.
Det var ovant att se folk igen när vi cyklade till Kaiserwerth efter att restaurangerna fått öppna och det var då det slog mig just hur folktomt det har varit.
Jag var på en mindre vin-bar förra veckan inne i stan. Vi fick vänta på personal som berättade om reglerna. Vi fick ha mask på oss när vi gick till vårt bord och dessförinnan sprayade servitrisen våra händer med desinfektionsmedel. Innan vi kunde beställa ett glas vin fick vi fylla i namn och telefonnummer och skriva under ett form där vi godkände eventuella risker med att bli serverade. Vi har inte varit på resturang ännu och låter det vänta men vi har hämtat hem sushi från vårt favoritställe några gånger.



Lekplatser 7 maj fick lekplatser lekas i igen. Vi bor mitt emot en liten park som har två lekplatser. På kvällen den 7 maj skulle jag cykla över snabbt till affären och cyklade som vanligt genom parken och insåg att det var liv och rörelse igen inte mycket men insåg hur tomt och öde det varit i så många veckor. Jag hade svårt att hålla tårar borta när den öde parken kommit till liv igen och jag hörde glada barnröster. Jag fällde inte en tår för att jag har saknat att hänga i lekparker och assistera kidsen med gungknuff men symboliken i att även lekplatser var stängda med avspärrningsband och skyltar. Leken avstängd och på paus. 
Med stora bestämda steg när man får återupptäcka lekparken efter ca 8 veckor avstängda för lek 

Affärer 
Mataffärer och apotek och typ gardencenter har fått hålla öppet hela tiden
20 april infördes maskplikt i alla affärer - det kändes som ett stort steg att börja använda mask och att denna pandemin är på riktigt typ.
Först fick mindre affärer öppna och nu sedan några veckor har alla storlekar på butik fått öppna fast med regler om hur många kunder samtidigt och att man går in på ett ställe och ut på ett annat och avstånd i kassan. 

Detta var första gången ever som jag bar ansiktsmask i en affär. Det kändes exotiskt och samtidigt väldigt fånigt typ som när jag har cykelhjälm (som är jättebra att ha på sig men som jag trots det känner mig fånig i!) Nu har jag haft ansiktsmask varje gång jag gått i en affär i snart en månad att det nästan skulle kännas lite naket utan en.

Sport & ridning Jag tror att gymmen öppnade igen runt 9 maj och det var då jag kom på att avsluta mitt gymkort för nej jag är inte sugen på att gå in och träna nu när det är fint väder. Dessutom har jag gett mig tusan på att ge mig ut att jogga för att se om jag kommer att hata joggandet något mindre.
Ridskolor och stall fick också lättnader i restriktionerna och kunde börja erbjuda ridlektioner igen. Alltså till och med ridskolor har varit tvungna att hålla stängt för elever i flera veckor, pust. Även stallet där min medryttarehäst står har varit tvungna att ha restriktionen en person per häst och eftersom barnen är hemma på dagarna och jag inte haft lust att åka upp på kvällarna framförallt eftersom hästen iaf är konvalescent har jag inte varit där. Första helgen det blev möjligt att rida, hyrde vi varsin ponny åt barnen och tog en ridtur i parken vid Lohausen.







Grundskolan
11 Maj var Mila's första dag tillbaka i skolan. Hon var excited. Mask är obligatorisk och vi föräldrar  i den första gruppen får lämna barnen mellan 07.45 och 08.00 vid grinden där lärarna lotsade barnen vidare till musiksalen som blivit klassrum. Nya tvätta händerna rutiner och handsprit. Bänkarna är utspridda och barnen får bara röra sina egna böcker och pennor. Masken behöver dom inte ha på sig hela tiden i klassrummet men när dom går ut på rast måste den vara på. På rasten får dom hålla avstånd och hålla sig på området utanför musikrummet och 7 barn åt gång får leka på lekplatsen. Ja det var emotionellt att lämna henne första gången vid skolan - det var sån förväntan i luften att få träffa klasskamrater igen efter 9 veckor hemma och att se alla små barn med masker och sina stora tunga skolväskor som med avstånd gick in mot skolan helt nyaförutsättning än innan viruset kom och satte skräck i världen. Mila har inga problem med mask utan tyckte det var riktigt bra att hon skulle få ha mask eftersom jag sytt en med hästar på åt henne och dessutom kom hon på att om fröken är för sträng kan hon lipa åt henne utan att hon ser. Smart. Klockan 10.45 får vi hämta barnen och dom går bara en dag i veckan på måndagar.



 




Tuesday, May 26, 2020

Mina senaste karantän tankar - den elfte veckan

Det var ett tag sedan jag gjorde en Corona/karantän uppdatering härifrån Düsseldorf och jag vet inte om jag kan säga att det har hänt en del för samtidigt har det hänt väldigt lite. Det är denna vecka elva veckor sedan vi påbörjade karantänen pga av Covid-19 ett virus som vi har läst och hört om till förbannelse, som vi räds och försöker hålla oss långt borta ifrån och ett virus som vi ibland tvivlar på eftersom det är så nära fast så långt borta ( såklart oerhört tacksam för det) och som vi har tröttna på för länge sedan. För mig personligen har det gått upp och ner för det är minst sagt en utmaning att sitta i karantän med ovissheten om hur länge ska vi ha det såhär men det har samtidigt varit riktigt skönt. Det har varit skönt att ha tydliga restriktioner och begränsningar för att då behöver jag inte välja eller fundera så mycket på olika val eftersom det inte finns så mycket val, jag antar att dessa känslor bottnar i att det man vänjer sig vid restriktioner och gör det bästa av det men också en tid då vi har fått tagit en paus i att fundera på vad göra i det lilla och det stora. Det har inte gått att planera in att träffa kompisar eller andra organiserade aktiviteter och det är ju jättetråkigt såklart men jätteskönt också på nåt märkligt sätt.

Barnen har varit hemma från skolan och förskolan sedan 13 mars och vi har skapat vardag av att vara hemma tillsammans med allt vad det innebär. Det är klart att det i perioder har varit kämpigt att all day every day serva med måltider, mellis, hålla ordning och se till att allt skolarbete blir gjort. Det låter säkert helt olidligt i en tid där egentid anses nästan vara en mänsklig rättighet, en spirande jobbkarriär den största framgången och hemmafru ett skällsord. Men i dessa tider finns det inga alternativ inte här i Tyskland inte för oss som inte har samhällsviktigtarbeten. Att det är Loren som jobbar det har vi valt för att det gav oss möjligheten till ytterligare en expat erfarenhet. Det är ett privilegium att ha möjligheten att kunna vara hemma med fokus på barnen utan att stressa över ekonomi eller jobb som måste levereras nu samtidigt som allt hemma ska funka. Jag förstår att många kämpar och att det är mycket oro och stress kopplat till just jobb och ekonomi. Helt ärligt förstår inte hur folk får det att gå ihop - om båda föräldrarna jobbar heltid och samtidigt sköta hemskolning, matlagning och andra aktiviteter. För att inte tala om dom som jobbar inom yrkesgrupper som inte kan jobba just nu och de ekonomiska konsekvensen av det. 

Jag har inga problem med att vara hemma och jag tycker att vi har haft det riktigt bra, barnen har kommit varandra mycket närmare och leker mycket tillsammans och vi har haft få måsten och kunnat njuta av enkla saker och mycket utflykter i naturen. Vi har några hållpunkter för dagen och skolarbetet har blivit viktigt och känts som att vi uträttar något - jag vet att det är Mila som är eleven men min tyska har fått en skjuts av att öva med henne och hennes matte och läsning på både tyska och svenska har utvecklats massor, jag är så imponerad. Filip har målat massor av akrylmålningar, pusslat, övat alfabet och kollat på Nicke nyfiken under hemskolningen och han njuter nog allra mest av att vi alla är hemma tillsammans och har utvecklats massor och har ju dessutom fyllt fem och det märks att han är en storkille nu iaf nästan jämnt. 

Vädret har varit på vår sida och dom varma soliga dagarna har fått karantänen att vara som en liten semester med häng i trädgården och mycket utflykter med picknick. Jag hoppas och utgår ifrån att detta inte kommer att vara förevigt och att vi kan få se detta som en fin tid tillsammans.
Loren har den senaste månaden jobbat mest på kontoret för att det inte varit så mycket folk där och för att det passar honom bättre men han har också kunnat vara mer flexibel och tagit en del möten på länk hemma, toppen att kunna styra upp middagen och vara på möte samtidigt. Han har även haft förkortade arbetsdagar 6 timmar och det är verkligen lyx att ha så mycket tid tillsammans och att han inte rest på tre månader har bara varit positivt. Mer utflykter hela familjen tillsammans i vardagen, mer vardagstid, lunk och rutiner tillsammans och det hade ju kunnat vara katastrof om man inte trivs tillsammans men det har funkat fint och hoppas vi kan fortsätta ha den extra tiden och fokuset på här och nu.

Jag känner konstigt nog att jag har fått mer gjort under denna period än vad jag annars får när barnen är på skola och förskola. Den tiden jag får till att måla, sy, skriva och plugga har jag tagit till vara på mer effektivt tror jag. Jag har inte kunnat gå på tyskundervisningar men har haft tid att låta språket sjunka in lite och gjort övningar från boken och lästa med Mila. Jag har sytt ansiktsmasker inte bara till oss i familjen men även till andra familjer sedan maskplikt infördes här i Tyskland och det är härligt att få hjälpa till med att skapa nåt som andra har nytta av. Jag har läst mycket - so far har jag betat av tre romaner. Jag har skrivit mycket mer och ska i sommar plugga en distanskurs skrivkurs mot Linnéuniversitet som jag ser framemot. Trädgårdsarbetet är mindfulness och det är härligt att jobba handgripligen med saker och sedan kunna gå ut och plocka sallad till middagen.














Wednesday, May 13, 2020

Chicken shit discussion







In my sketch-book I drew this illustration 
In Sweden we have one big celebration 31 April - Valborgsmässoafton 
It is a celebration for spring and the normal is to collect lots of people in parks and watch a big bonfire
Also students meet up and drink and party a lot in normal times 
But in this Corona Pandemic not so clever 
So to prevent people to gathering 
Lund a city down south of Sweden came up with the idea of spraying the parks with Chicken manure to prevent people from being able to meet up in the parks 
How clever! 
And I would have loved to hear the discussion amongst beige politicians when some genius cracked this idea

Saturday, May 9, 2020

Tulips in Grevenbroich

I might sound like an old lady but I don't care ( as Mila would say..) my dream was to go and see the big colorful Tulip fields in Keukenhof in the Netherlands this year. I had planned that I might first go with a friend and then also bring the family along. I had already last year checked the dates for when the Tulip fields will blossom the most and when the special tulip gardens will open. But hey Corona came made people skick and closed the borders. I thought no big tulip fields experience for me this year. Until I was scrolling through Facebook and found that our next-door neighbor had newly taken picture of the family in front of a huge colorful tulip field. I asked them tell me where they've been and it turns out that these big fields are from here in Germany only 30 min from Düsseldorf in a small place called Grevenbroich. I was very excited to check it out, take pictures and show the family something beautiful and pretty unique for this area. When I shared my plans with the kids they both started to complain loudly and asked me if I could not come up with something more boring then going to see a field of tulips. You would have thought that since they had been stuck in quarantine for a few weeks they would be happy to go on a small trip to see something else...
It was a windy day after very warm sunny weather we have had for weeks it was a chock to the system - but we enjoyed our picknick out of the wind kids sitting in the trunk and me and Loren at the front ( it felt like something I did when I was a kid and traveling to Idre) The fileds were beautiful and we had a nice day and I bought some nice tulips from the fileds to enjoy at home.





I tried to arrange one of those beautiful pictures when all family members are happy smiling looking into the camera with this great background...


En karantänutflykt till Kunstpalats

Jag har tänkt så länge att jag ska presentera några intressanta platser och utflyktsmål i och runt Düsseldorf. Även under denna extrema situation har vi upplevt mycket fint i Düsseldorf och vårt område tack vare att vi i Tyskland trotts karantän och social distansering fått röra oss ute i naturen om en endast med familjen från samma hushåll eller max två personer. För oss tror jag att det är just friheten att få vara utomhus och det fina vädret som har gjort att karantänen inte känts så jobbig eller till och med riktigt lyxig ibland.
 
Jag lider med människorna i de länderna där det råder eller har rått utegångsförbud.

 
Rheinpark Golzheim 
 
Jag tänkte presentera vår utflykt till Düsseldorf Kunstpalats - jag har tidigare i bloggen skrivit om just Kunstpalats eftersom det är ett av mina favoritställen som erbjuder spännande temporära utställningar men även den permanenta utställningen som är värd att återkomma till och är en av få utställningar som jag sätt vid flera olika tillfällen och förundrats över att man ser något nytt varje gång. Den 5 april kändes det som att vi varit i karantän länge ( trots att det bara var några veckor) och vi bestämde oss för att ta bilen in till stan och känna lite energin från staden trots lugnet som infunnit sig när människorna stannar hemma. Det var en strålande vacker dag, en smula blåsigt men i lä riktigt varmt för att vara i början på april. Vi hade packat picknick något som vi blivit experter på. Ja för vem gillar inte våfflor, ananasskivor, ostmacka och chips? Och dessutom gick Loren bort till Fortuna kiosken och kunde köpa varsin pilsner på flaska. Vi satt mot väggen av Kunspalatset och njöt och det kändes nästan som vanligt alltså innan Corona kom och satte skräck i världen. Nya affischer har tryckts upp och hängts upp där det står att utställningarna tar en paus pga av Corona. Så nej vi kunde inte gå in och se utställningen men att vara nära konsten och kulturen från utsidan kändes också fint. 



Kunstpalats har varit ett konstmuseum i mer än 300 år
Nedan byggnad Ehrenhof (court of honour) byggdes 1925 för utställningen GeSoLei
Högt upp på byggnaden finns Artibus (to the arts) ingraverat
Nog ger typsnittet en känsla av att det med stor sannolikhet ingraverades under nazismens era eller är det bara för att den mörka delen av Tysklands historia är den del jag lärt mig mest om under skoltiden. Likaså dörrhandtagen och typen av skulpturer utanför ger en känsla av dess influencer. Jag har letat och letat om information om vilken roll Kunstpalats hade under andra världskriget men på nätet var det svårt att hitta information om just detta. Jag har för mig att jag har fått berättat att den äldre delen användes till adminstrativbyggnad men jag behöver göra mer efterforskningar nu när Museumet snart öppnas upp igen.








Wednesday, April 22, 2020

Sjätte veckan i Corona karantänen

Ja jag kallar det för karantän fast egentligen är det kanske mer korrekt att kalla det social distansering på högnivå för vi får ju faktiskt gå ut i naturen men vi ska inte umgås med andra människor och inte springa i affärer i onödan. Jag hittade denna tydliga presentation av dom riktlinjer vi i Tyskland ska följa just nu och det gör vi.



Alltså mina barn har inte fått leka med någon annan än varandra på över sex veckor. Mila har fått öva att åka roller blades tillsammans med tvillingpojkarna som bor mitt emot oss, dom har åkt tillsammans och åker man roller blades krävs ju ett visst avstånd men det är iaf lite socialt och för mig också kunna snacka lite med föräldrarna som jag känner sedan innan. Typ dagens enda sociala kontakt vi möts vid garagen på eftermiddagen våra trädgårdar och hus leder in från varsin sida av garagelängan. Barnen åker och vi vuxna catchar upp om humöret och hemskolning de senaste 24 timmarna på ett bra sätt alltså vi skrattar åt utmaningar och företeelser.

Granntjejen vägg i vägg och Mila kan prata och dom försöker leka på varsin sida av häcken men hennes föräldrar tillåter inget närmare än så. Mila hoppar studsmatta för att försöka se henne och grannflickan står på deras bord för att få en skymt av Mila.
Filip har fått träffa sina tvillingtjejer på några promenader och han tyckte det är nice att få träffa dom en stund. Jag vet att det är svårt för familj och vänner i Sverige att förstå hur isolerade vi är med tanke på att Sverige fortfarande även om något haltande fortsätter att ha en vardag och skolor och barnomsorg håller öppet. Vi försöker att bara gå ett par gånger i veckan till mataffären och då är det bara en av oss som går.

Jag har under denna kris insett att ansikten man känner igen i sitt närområde är minst lika viktigt för trygghet som att träffa sina vänner ( alltså i kristider under dessa särskilda oroande tider när man inte får träffa vänner) Det låter säkert konstigt men jag ska försöka förklara. Alltså när man är isolerad och har varit det ett tag så börjar folk man ser regelbundet i området, i huset mitt emot, på affären och i parken betyda så mycket mer än att bara en främling man ser då och då. Alltså jo vi är ju fortfarande främlingar för jag känner dom inte men jag ser dom varje dag, vissa så att man säger hej, andra mer som att jag tjyvkikar på dom, eller  några som passerar varje dag med sin hund utanför fönstret när jag äter frukost och många vet inte alls vet vem jag är, men dom ger mig en trygghet och en känsla att man ändå har en tillhörighet. Vi delar en varddag även om den är parallell. Några exempel:
Vi har en duktig och trevlig kille på vår lokala affär och jag började nästan grina en dag när jag såg att det var han som satt i kassan, han är liksom fortfarande där fast allt annat är knasigt och det ger en trygghet. Mannen på andra våningen i våningshuset rakt övergatan som vi börjat kalla BBQ-mannen han grillar var och varannan dag och det känns tryggt att se honom skrapa sina grillgaller och vända sina köttbitar ( även om vi gärna skulle berätta för honom att det inte alls är bra att grilla sådär mycket) Vi alla i familjen ropar " Nu är BBq-mannen ute" när vi ser honom oftast runt 18.00 och barnen springer framtill fönstret och tittar för att få en glans av honom ( Ja jag vet fy så galet.. men roligt)
Damen på andra sidan gatan med sin väldigt eleganta hållning och den tyska sura uppsynen vattnar sina vackra blommor och pratar med sina grannar i samma port och bär alltid på en tygkasse, känns tryggt att ha henne där.
Den gula Labradoren som bajsar på samma ställe varje dag ( jag ser det från köksfönstret han måste tajma rastning med att jag plockar undan frukosten) med den unga asiatiska hussen som imponerar med att alltid plocka upp.
Ja jag kan fortsätta jag har så många fler - en grymt bra illustrationsidé förresten. Jag ska illustrerar dom alla och minnas dom förevigt, återkommer med resultatet.

Det låter säkert skittråkigt men helt ärligt så går det ingen nöd på mig/oss egentligen och det känns väldigt meningsfullt att hänga så mycket men barnen och så mycket mer tid hela familjen tillsammans. Vi har gjort mycket utflykter ut i naturen med picknick och skattjakter. Det är tur att vi är bra på att hålla sams och att barnen gillar att hänga med mig på dagarna. Loren är på kontoret på dagarna, det är få folk där och han och alla andra jobbar reducerad tid och det är bättre för alla att när han jobbar är han där.
Barnen tycker att det är konstigt att om vi hade varit i Sverige hade dom fått leka med kompisar och frågar om det då och då. Men dom klagar inte för det finns liksom inget alternativ och alla här sitter ju i samma båt mer eller mindre.


Friday, April 17, 2020

Livet i karantän

Livet rullar på här i karantänen i Düsseldorf 
Jag har kommit in i en fas där jag accepterat att livet är såhär just nu och njuter av allt det som är värt att glädjas åt. Vi har haft helt fantastiskt väder, sommarvärme och sol och det är helt klart värt att njuta av. Även naturen som skiftat till grönt de senaste veckorna och att vi får röra oss fritt ute i naturen njuter jag av. Barnen har kommit varandra ännu närmare och leker mycket mer tillsammans nu eftersom dom inte kan leka med sina kompisar.  

Jag följer inte statistiken så noggrant det är liksom ingen idé. Lyssnar dock med ett halvt öra nästan varje vardag på Tengell's presskonferens om utvecklingen i Sverige och strategin att inte begränsa alls lika mycket som restan av Europa. Jag vet inte det ger någonslags känsla av att jag ändå har koll på Sverige och statusen där. Det känns ibland orättvist att Sverige rullar på nästan som vanligt att viruset finns där men att samhället ändå håller öppet medan restan Europa begränsas mer eller mindre. Ibland skrämmer det mig också. Samtidigt kanske det är så att vi alla kommer att får det och då kommer inga hårda restriktioner hjälpa i det långa loppet iallafall. 

Det blev mer påtagligt hur otäckt och opålitligt covid-19 är när jag nåddes av beskedet att Adam Alsing gått bort i sviterna från viruset. Så ung och någon som jag verkligen inte kände men som jag nästan hela sitt liv känt till genom media och tv-program. Dödstalen blir så mer verkliga när dom får ett ansikte man känner igen. 

Jag tänker att jag också accepterat och valt att gilla läget med dom besluten som fattas här i Tyskland - Förbundskanslerin Merkel ger en trygghet och hon har ändå valt en lagom strategi med vissa begränsningar men inga lockdowns eller något orimligt. Hon försöker vara försiktig och balansera mellan beslut om begränsningar som måste fattas och demokrati som måste hållas i ett land som upplever sin störst kris efter andra världskriget som fortfarande finns närvarande i minnet. 
  
Här I Düsseldorf skickades nedan brev ut till alla hushåll förra veckan. Det kändes bra på något märkligt sätt att få en liten påminnelse och uppmaning om att hålla oss friska. Skönt att ha ett dokument med de restriktionerna vi har här, något att luta sig mot för det är ju inte säkert att alla har samma sunda förnuft hur man ska förhålla sig i en pandemi.      
     



Sedan detta brev kom har vissa lättnader beslutats och presenterats av Angela Merkel i onsdagseftermiddag. Skolorna ska smygas igång med avgångseleverna den 4 maj och därefter hoppas vi att övriga klasser kan följa efter. Förskolan kommer dock att hålla stängt tills efter sommarlovet. Butiker som har varit stängda såsom bokhandel, klädaffärer kommer att få börja öppna på måndag om dom följer nya hygienföreskrifterna och inte större 800 kvm. Restauranger och barer fortsatt stängt. Personligen kommer jag inte att springa till nån affär så lättnaderna ändrar inget direkt för oss. 
Jag börjar känna att jag har kapitulerat för viruset och räknar med att det kommer ta tid innan vi är ur detta. Önskar det fanns nån ljusglimt om behandling eller att viruset kunde försvinna men nu när det inte finns det håller jag ut. Önskar att min familj och vänner inte drabbas av virusets styrka annars är min enda förhoppning att vi kan ta oss hem till Sverige i sommar på sommarlov. Och skulle det inte gå så har jag halvt förberett mig på det - trädgården och alla odlingar kommer iaf inte att dö om vi blir kvar här. 
Vad vi pysslar med efter Mila's skolarbete är typ detta 

Bakar påskkakor

Mila har köpt roller blades och har gett sig sjutton på att lära sig 

Hittat bästa vårblommerna Vitsippor

Mila kan snacka med granntjejen genom häcken 

Jag har gett mina målningar ett glas vin