You never know and I never know what inspires me to an illustration in my sketchbook journal. Sometimes the inspiration and creativity is gone with the wind and feels like it will never return ( I am sure all you creative souls can relate to that feeling...) and sometimes something normal as an apple can inspire. 2016 has been a real apple year. Not that I have one single apple tree in my garden ( although the cottage next door that we are renting out has one very small apple tree but our tenant has cut it like he was very upset with that tree and it will most probably never carry any apples after that treatment... So it doesn't count as an apple tree anymore...) but at Mila and Filip's kindergarten they have heaps of red very taste Ingrid Marie apples. And people in the stable has brought bags after bags with beautiful and tasty apples of all different sorts. Here is my illustration on the topic in different stages.
Det har gått 15 dagar sedan jag sist gjorde en uppdatering om Corona statusen här i Düsseldorf Eftersom vi när skolorna beslutades att stängas var sjuka och ganska rejält sjuka hela gänget så kände vi först inte av hur livet i karantän eller isolering var eftersom vi även under vanliga omständigheter hade hållt oss hemma. Om vi hade Corona det får vi aldrig veta eftersom dom inte testar här i nuläget, men jag har aldrig blivit så risig av en vanlig förkylning med hosta, tungt i bröstet och väldigt väldigt lite energi. Det positiva var att det var inga problem att få kontakt med vården och den hjälp vi behövde här i Düsseldorf, vi ringde innan för att kolla om vi verkligen fick komma in med feber och det fick vi fast genom särskilda ingångar på sjukhuset. Känns tryggt också med den mindre barnklinik dit barnen går som vi hittills alltid har fått tid samma dag och även för oss vuxna walk in klinik utan att behöva ringa innan eller långa köer. Jag ska tillägga att vi inte har någon dyr p...



Comments
Post a Comment