Livet i karantän

Livet rullar på här i karantänen i Düsseldorf 

Jag har kommit in i en fas där jag accepterat att livet är såhär just nu och njuter av allt det som är värt att glädjas åt. Vi har haft helt fantastiskt väder, sommarvärme och sol och det är helt klart värt att njuta av. Även naturen som skiftat till grönt de senaste veckorna och att vi får röra oss fritt ute i naturen njuter jag av. Barnen har kommit varandra ännu närmare och leker mycket mer tillsammans nu eftersom dom inte kan leka med sina kompisar.  

Jag följer inte statistiken så noggrant det är liksom ingen idé. Lyssnar dock med ett halvt öra nästan varje vardag på Tengell's presskonferens om utvecklingen i Sverige och strategin att inte begränsa alls lika mycket som restan av Europa. Jag vet inte det ger någonslags känsla av att jag ändå har koll på Sverige och statusen där. Det känns ibland orättvist att Sverige rullar på nästan som vanligt att viruset finns där men att samhället ändå håller öppet medan restan Europa begränsas mer eller mindre. Ibland skrämmer det mig också. Samtidigt kanske det är så att vi alla kommer att får det och då kommer inga hårda restriktioner hjälpa i det långa loppet iallafall. 
Det blev mer påtagligt hur otäckt och opålitligt covid-19 är när jag nåddes av beskedet att Adam Alsing gått bort i sviterna från viruset. Så ung och någon som jag verkligen inte kände men som jag nästan hela sitt liv känt till genom media och tv-program. Dödstalen blir så mer verkliga när dom får ett ansikte man känner igen. 

Jag tänker att jag också accepterat och valt att gilla läget med dom besluten som fattas här i Tyskland - Förbundskanslerin Merkel ger en trygghet och hon har ändå valt en lagom strategi med vissa begränsningar men inga lockdowns eller något orimligt. Hon försöker vara försiktig och balansera mellan beslut om begränsningar som måste fattas och demokrati som måste hållas i ett land som upplever sin störst kris efter andra världskriget som fortfarande finns närvarande i minnet. 
  

Här I Düsseldorf skickades nedan brev ut till alla hushåll förra veckan. Det kändes bra på något märkligt sätt att få en liten påminnelse och uppmaning om att hålla oss friska. Skönt att ha ett dokument med de restriktionerna vi har här, något att luta sig mot för det är ju inte säkert att alla har samma sunda förnuft hur man ska förhålla sig i en pandemi.      

     

Sedan detta brev kom har vissa lättnader beslutats och presenterats av Angela Merkel i onsdagseftermiddag. Skolorna ska smygas igång med avgångseleverna den 4 maj och därefter hoppas vi att övriga klasser kan följa efter. Förskolan kommer dock att hålla stängt tills efter sommarlovet. Butiker som har varit stängda såsom bokhandel, klädaffärer kommer att få börja öppna på måndag om dom följer nya hygienföreskrifterna och inte större 800 kvm. Restauranger och barer fortsatt stängt. Personligen kommer jag inte att springa till nån affär så lättnaderna ändrar inget direkt för oss. 

Jag börjar känna att jag har kapitulerat för viruset och räknar med att det kommer ta tid innan vi är ur detta. Önskar det fanns nån ljusglimt om behandling eller att viruset kunde försvinna men nu när det inte finns det håller jag ut. Önskar att min familj och vänner inte drabbas av virusets styrka annars är min enda förhoppning att vi kan ta oss hem till Sverige i sommar på sommarlov. Och skulle det inte gå så har jag halvt förberett mig på det - trädgården och alla odlingar kommer iaf inte att dö om vi blir kvar här. 

Vad vi pysslar med efter Mila's skolarbete är typ detta 

Bakar påskkakor

Mila har köpt roller blades och har gett sig sjutton på att lära sig 

Hittat bästa vårblommerna Vitsippor

Mila kan snacka med granntjejen genom häcken 

Jag har gett mina målningar ett glas vin