I mitt förra blogginlägg blev fokuset på mina känslor om att ha varit i karantän i elva veckor. Jag vet inte om jag fick fram att det går upp och ner hur jag känner. Idag är en sån dag när jag känner att nej men va fan stop - nu återgår vi till det vanliga, men det går ju inte för restriktioner är restriktioner och jag som individ kan inte göra nåt. Respektera och gilla läget och vissa dagar är det svårare. Jag tror att dessa känslorna blev starkare för att jag skickade mail till klassföräldrarna om förbättringsförslag till hur skolan och läraren kan stötta våra första klassare framöver med deras utbildning. Måste erkänna att jag tillsammans med många andra är väldigt besviken på hur skolan har hanterat denna kris. Därför försöker vi sätta press så att det blir bättre om inte skolan kan komma igång 100 % efter sommarlovet måste dom ha ett bättre upplägg för hemskolningen. Samtidigt berättar Loren om att känslan i Sverige är helt annan en den vi har här i Tyskland, han är där på ett är...